Suomalais-afrikkalainen kulttuurikeskus ja taiteilijaresidenssi

Villa Karo

Att leva och röra sig i området

 

Mopot

Rörlighet

Zemidjan eller mopedtaxi är ett allmänhet fortskaffningsmedel. En skjuts till Grand-Popo kostar ca 200 CFA (0,3 euro).

Busktaxi eller Taxi-brousse kör på riksvägen mellan Togos Lomé och Cotonou och stannar också i Grand-Popos Carrefour, dvs. vid avtaget. En färd från Grand-Popo till Cotonou eller Lomé kostar ca 1500 CFA (2,3 euro).

Både zemi och busktaxi är enkla fortskaffningsmedel och de rör sig mycket dagtid. Väljer man en sådan transport lönar det sig att använda sunt förnuft: kom överens om priset före resan med chauffören och kontrollera före start att fortskaffningsmedlet är i skick och att chauffören inte är till exempel berusad (vilket tyvärr ibland är fallet). Vidtar man försiktighet blir resan säker. Undvik onödiga risker!

Med Villa Karos bilar kör man inte i mörker och också busktaxi ska gärna undvikas efter solnedgången då det är dålig sikt på vägarna.

Reser man från Benin till grannländerna Togo, Burkina Faso och Nigeria krävs visum. I allmänhet kan man köpa visum vid gränsen, eller något förmånligare från respektive lands konsulat i Cotonou. Ofta krävs ett passfoto.

Banker, bankautomater och valutaväxling

Benins valuta är CFA eller Västafrikanska franc. 1 euro motsvarar ungefär 650 CFA, 1000 CFA motsvarar 1,5 euro.

Pengar kan lyftas bland annat i bankautomaterna i Cotonou och Lomé. I Benin fungerar korten Visa och Visa Elektron i bankautomaterna (framför allt i Bank of Africas automater), men Mastercard fungerar inte. I affärer, restauranger och på hotell kan man i allmänhet inte betala med kort.

Pengar kan växlas i bankerna i Cotonou, Lomé och Comé samt i valutaväxlingskontor (varken i Finland eller i Frankrike kan man tills vidare växla till CFA-franc). Också på flygplatsen i Cotonou finns valutaväxlingsservice.

Villa Karos bokförare Richard Tandjoma har ett kassaskåp där man kan förvara kontanter.

Kommunikation

I Benin finns två stora telefonbolag som erbjuder en populär prepaid-telefonanslutning och internetkontakt: Moov och MTN

Moovs och MTN:s prepaid-anslutning (simkort) och de laddningssedlar som behövs för taltiden (crédit) säljs i alla kiosker och mindre affärer också i Grand-Popo. Simkortet kostar ca 2500 CFA (ca 4 euro) och har ofta taltid till ett värde av 1000 CFA.

Från Finland kan man ringa till en Beninanslutning rätt fördelaktigt t.ex. genom Skype och med en Beninanslutning kan man ringa till Finland till samma pris (ca 22 snt/min).

Internetanslutningen fungerar i Grand-Popo med hjälp av ett externt trådlöst modem, både modem och simkort kan köpas t.ex. i Moovs eller MTN:s affärer i Cotonou. Månadsavgiften för en internetanslutning är beroende på hastighet 15–30 euro.

Mat och måltider

Villa Karo bjuder sina invånare på frukost och man kan också beställa sin lunch där (lunchen kostar 2000 CFA eller ca 3 euro). Invånarna har inte eget kök med tillgång till kylskåp, kärl samt vatten- och kaffekokare. I Villa Karo kan man också köpa vatten på flaska och läskedrycker.

I Grand-Popo finns ett flertal olika restauranger av olika prisklass. I strandbyn äts mycket fisk: i de lokala restaurangerna består en vanlig portion av fisk (t.ex. barracuda, havsabborre, karp eller sjötunga) med tomatsås och ris, couscous eller stekt potatis. Restaurangportionens pris är ca 5000 CFA (7,5 euro).

På restaurangernas menyer finns också lokalt kött och för vegetarianer finns ofta tomat-löksås, avokadopastor och på vissa ställen också lokal ost eller seitan.

I gatuköken säljs i allmänhet traditionell mat såsom torkad fisk, het chilisås och olika slags maniok- och jamsgröt dvs. pâteer, samt spaghetti. Gatuköksportionens pris varierar mellan 200 och 1000 CFA (0,3–1,5 euro).

I Grand-Popo finns också flera små butiker eller kiosker där det säljs t.ex. frukt (bananer, ananas, mango), konserver, kex och baguette.

De lokala kvinnorna säljer olika slags beigneter eller ’munkar’ på byvägen. De kan vara fyllda med squash eller till och med spaghetti, sojastjälkar och getost eller fromage peulh. I den närliggande staden Comé är de specialiteter som säljs vid vägarna rökta sniglar, torkade bananer och ablo, dvs. ångkokta vita majskakor.

De traditionella rätterna i Benin är t.ex. gboma (spenat, peulh-ost, torkad fisk, chili och tomat) och dakoin (stekt karp i kryddig tomatsås) samt olika pâteer: maniokpasta, majspasta samt jamspasta eller fufu.

I storstäderna, Lomé i Togo och Cotonou i Benin kan man köpa väldigt mycket europeiska produkter (t.ex. i Mayfair och Erevan i Cotonou) och också i staden Comé nära Grand-Popo finns en affär, Zenith, med mat som påminner om den europeiska.

Gåvor, presenter till värdfolk

I Benin är folket väldigt gästvänligt, gäster bjuds ofta hem för att äta och hälsa på. Hälsar man på en barnfamilj är skrivmaterial en bra present eftersom sådant är ofta dyrt för de lokala invånarna. I affärerna i Grand-Popo (t.ex. i Carrefours Gloire de Dieu) är det ibland möjligt att köpa också skolböcker. Vid en första träff (då resenären precis har anlänt) kan man få höra ”vad hade du med dig (från utlandet, staden)?” (Qu’est-ce-que tu m’as amené?) vilket snarare är en lekfull kommentar än en verklig anhållan om presenter, men man hör det ofta i samband med hälsningsfrasen (Bonne arrivée!).

I Benin blir man också ofta bjuden till bröllop eller begravningar. Till sådana fester samlas ofta en kollekt som ges till den avlidnas anhöriga (för begravningsarrangemangen) eller till brudparet. En Beninbo med medelinkomst (förtjänar kanske kring 40 000 CFA i månaden) kan ge upp till 5 000 CFA till en gemensam gåvokassa. Gästerna brukar också göra festkläder åt sig av ett gemensamt festtyg.

Barnen i Benin brukar be om presenter av vita vuxna (yovo, cadeau!), till exempel en penna (bic) eller en vattenflaska. Börjar man dela ut pennor kan man hamna i knipa, det finns så väldigt många barn och de kan komma igen nästa dag. En tom vattenflaska är en ’present’ de gärna tar emot eftersom flaskorna flitigt återanvänds: de används för förvaring av bl.a. palmolja, sodabin eller palmvin samt för mjöl, och de kan säljas vidare.

I Benin får man snabbt vänner; helt främmande personer kan komma och be att få ditt telefonnummer eller din e-postadress. Det man lovat ska man också hålla och det är bäst att försöka återgälda vänliga gester.

Språk och kultur

Benins officiella språk är franska men alla kan inte franska. Andra vanligare språk är mina som talas i Grand-Popo, ewe som talas i Lomé, fon som talas i Cotonou och Abomey samt joruba som talas i Porto-Novo och därifrån österut. Också bland Villa Karos personal talas minst sex olika språk. Engelskan håller på att bli allt vanligare framför allt bland ungdomar.

Franskan i Benin har sina egenheter. Man kan läsa mera om hur språket används och studera en mängd vanliga fraser i Villa Karos Akasia-blog (“Crash Courses in Beninese French”).

Benin anses vara vodu-religionens födelseland och de religiösa traditionen är mycket levande. Vid sidan av vodu utövas också både kristendom och islam i familjerna.